Diakonissanstaltens verksamhet har nått omkring 1500 papperslösa

Inom ramen för samarbetsprojektet för De Skyddslösa (Suojattomat) har Diakonissanstalten under de senaste tre åren nått omkring 1 500 papperslösa människor i huvudstadsregionen. Antalet möten med de papperslösa uppgick till nästan 20 000. Klienterna var huvudsakligen män, men en ansenlig del bestod också av kvinnor och barn.

Anne Hammad (till vänster) och Nadia Hellsten, medarbetare i samarbetsprojektet Suojattomat (De skyddslösa), diskuterar med män som kommit till dagcentret Al Amal. Bild: Sampsa Huttunen.

För de papperslösa är Diakonissanstaltens dagcenter Al Amal en plats som ersätter familj och hem. Många papperslösa kommer för att söka hjälp men dessutom för att träffa personalen samt andra människor som lever i samma situation som de själva.

En papperslös person lever i landet utan officiellt uppehållstillstånd – i en situation som präglas av osäkerhet och brist på framtidsperspektiv.

”Det är svårt att bygga upp ett förtroende med människor vars ställning är så sårbar. De är rädda för allt och alla, och litar således inte på någon efter alla svårigheter och besvikelser som de har upplevt”, säger Anne Hammad, chef för projektet De Skyddslösa.

Sorger och glädjeämnen

”För många papperslösa som har besökt Al Amal under en lång tid har personalen blivit den familj som de saknar. De kommer för att berätta om sin dag och prata om sorger och glädjeämnen, eller så tittar de in för att dricka kaffe i samband med klädtvätt eller matlagning”. Så beskriver Anne Hammad dagcentrets betydelse för papperslösa människor.

”De papperslösa, som söker hjälp och råd för att kunna styra sitt liv och hitta en lösning för sin situation, ser Al Amals personal som en räddande livlina, och som människor som vill hitta lösningar i den annars så hopplösa livssituationen. Även om vi inte alltid hittar faktiska lösningar upplever många att de med vår hjälp får hopp i sin tröstlöshet och krafter att fortsätta.”

Al Amals personal känner till besökarnas kulturella bakgrund och talar deras språk. Det gör att de papperslösa kan uttrycka sina känslor och beskriva sin livssituation utan risk för missförstånd.

Antalet papperslösa är okänt

Ingen vet hur många papperslösa det finns i vårt land och var de befinner sig. Antalet är svårt att uppskatta och projektet kan inte heller presentera några siffror. Det handlar ändå om en ansenlig mängd människor. Det visar antalet papperslösa och andra motsvarande grupper som man mött inom ramen för projektet. Man utgår från att antalet papperslösa kommer att öka i takt med avslagen på asylansökningar.

Projektet De Skyddslösa har gjort det möjligt att hjälpa papperslösa på många sätt. Man har arbetat med att hjälpa både personer som har fått avslag på sin asylansökan samt andra som har förlorat sitt uppehållstillstånd. Med hjälp av projektet har vi kunnat ge papperslösa en hoppfullare tillvaro genom gemensam verksamhet, kamratstöd och psykosocialt stöd samt hjälp med att hitta andra multiprofessionella tjänster. I mötet med människorna har vi talat om vad det innebär att leva i Finland utan uppehållstillstånd, vilka följder papperslösheten kan få – och vi har framför allt tillsammans funderat på vilka alternativ enskilda personer har för att kunna förändra sin situation.

Det finns flera sätt att komma med i dagcentrets verksamhet. Vanligen sker det på initiativ av den papperslösa personen själv. Personer som stannar i Finland eller vistas i landet utan uppehållstillstånd eller andra resedokument som berättigar till vistelse, till exempel visum, tar kontakt med Al Amals personal eller tittar in på dagcentret. Också papperslösas närmaste och bekanta söker hjälp. Dessutom tar myndigheter, församlingarnas diakoner och andra hjälpinstanser kontakt på papperslösa personers vägnar.

Stöd och realism

Enligt Anne Hammad behöver papperslösa personer mycket rådgivning av olika slag. Många vet nämligen inte vilken hjälp och vilka stöd de har rätt och möjlighet till.

”Många kommer hit med sitt beslut om uppehållstillstånd för att fråga vad uppgifterna i beslutet betyder eller vad de bör göra härnäst – eller rentav vilka möjligheter de har kvar efter upprepade avslag.”

När ett uppehållstillstånd inte beviljas talar man öppet om beslutet med personen i fråga.

”Vi går genom beslutet om uppehållstillstånd tillsammans med klienten, och utifrån det berättar vi om vilka möjligheter han eller hon har kvar – vid behov konsulterar vi jurister, Migrationsverket, Flyktingrådgivningen, den internationella flyktingorganisationen IOM eller polisen”, berättar Anne Hammad.

Inga tömma löften

”Vi ger inga tomma löften. Ofta har personen bara dåliga alternativ kvar och då försöker vi tillsammans hitta det alternativ som ändå fungerar så bra som möjligt för just henne eller honom. Vi berättar om eventuella nya beslut eller riktlinjer från olika myndigheter och vi korrigerar många rykten som cirkulerar bland de papperslösa.”

Diakonissanstalten har stött papperslösa personer sedan 2013, först genom att göra det möjligt för dem att få vårdtjänster och sedan 2016 också genom att tillhandahålla verksamheten i dagcentret. Social- och hälsoorganisationernas understödscentral STEA finansierar samarbetsprojektet De Skyddslösa som har verkat sedan 2018 och arrangerat verksamhet för papperslösa i dagcentret Al Amal samt utfört uppsökande arbete bland de papperslösa.

En dokumentär Paperittomat filmad i dagcentret kan ses på Yle Arenan.