Papperslösa och likvärdighet: varje människoliv är värdefullt och viktigt

För sju år sedan fattade man snabba beslut i Finland om att stänga gränserna och förhindra att antalet asylsökande växer sig stort. De asylsökandes situation försvårades märkbart genom att man gjorde utlänningslagen strängare och strök till exempel grunderna för humanitärt skydd i den. Nu försöker man korrigera läget både under ledning av inrikesministeriet och genom ett medborgarinitiativ, och allt det här är viktigt. Varje försök att förbättra den nu rent omänskliga situationen är ett steg framåt.

Varje människoliv är värdefullt och viktigt, konstaterar Anne Hammad.

De papperslösa är personer som lever i Finland utan officiell uppehållsrätt. Vanligen har migrationsverket i de här fallen ansett att kriterierna för uppehållstillstånd inte uppfylls. Det har lett till att av alla dåliga alternativ var det bästa ändå att stanna som papperslös i Finland.De papperslösa är en ytterst mångfasetterad grupp människor; familjer, barn, ensamkommande män, företagare, äldre, offer för människohandel.

Alla har en egen historia, och orsakerna till papperslösheten är också av många olika slag. De papperslösa är skyddslösa och utsatta, och därmed är deras ställning sårbar och de är lätta att till exempel utnyttja.

I medierna har man starkt lyft fram situationen för de asylsökande som kom till Finland åren 2015–2016, samt allt som då åstadkoms genom politiska beslut och ändringar i utlänningslagen. Besluten försvårade livet för dem som då sökte asyl i Finland, men också situationen för personer som redan tidigare hade sökt om internationellt beskydd. Nu arbetar man för ändringar både under ledning av tjänstemän och genom ett medborgarinitiativ.

Om jag fick önska en sak så skulle det vara likvärdighet. Att man inte skulle prioritera en människogrupp framför en annan, utan att besluten skulle fattas ärligt utifrån personens situation, inte utifrån nationalitet eller religion, eller rentav utifrån vilket år som personen har råkat söka skydd i Finland.

Al Amal betyder hopp

Diakonissanstalten har arbetat med papperslösa i Finland sedan 2013. År 2016 inleddes den organiserade dagverksamheten som också erbjuder multiprofessionell servicerådgivning samt omfattande informationstjänster för att stöda de papperslösas funktionsförmåga. I dagcentralen Al Amal träffar vi papperslösa personer i olika utsatta situationer i genomsnitt 1500 gånger i månaden året runt. Al Amal betyder hopp, och vi som arbetar i dagcentralen försöker skapa hopp tillsammans med frivilliga och praktikanter. Folk kommer för att be om hjälp och råd i alla situationer och frågor som rör deras dagliga liv.

För oss i personalen är det viktigt att försöka hitta hjälp som realistiskt motsvarar enskilda individers behov, och att stöda deras egen funktionsförmåga så att de trots flera avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd orkar fortsätta göra upp planer för att förändra sitt liv och komma ur den papperslösa tillvaron.

Det här är inte möjligt för alla, men alltid när det finns ens en gnutta hopp gör vi vårt bästa för att hitta en så bra lösning som möjligt.

År 2021 lyckades 170 personer tillsammans med dagcentralens personal åstadkomma en ändring i sin status, i samarbete med olika aktörer och myndigheter. Av de papperslösa som vi möter i dagcentralen är en stor del asylsökande som kom till Finland åren 2015 och 2016. Men andelen kontakter med personer som av andra skäl har stannat för att leva ett papperslöst liv i Finland växer hela tiden.

Ändringen av utlänningslagen ledde till omänskliga situationer

Vi på Diakonissanstalten är mycket bekymrade för de människor som redan före år 2016 hade haft flera tidsbundna uppehållstillstånd av humanitära skäl, eftersom det enligt Finlands migrationsverks utredningar inte har funnits reella behov för internationellt beskydd. De här människorna hade inrättat sina liv i Finland redan före händelserna 2015, de har haft och har familj, arbetsplats och bostad, och är rentav skrivna i en kommun. Sedan ändrades lagen och de humanitära grunderna försvann. Livet förändrades drastiskt.

Det är ingen hållbar lösning för någon om den så kallade normala vardagen förvandlas till mottagningscentralernas tjänster. Det här sker ändå särskilt då de finska myndigheterna inte godkänner nationalitet och pass för människor i den ovannämnda situationen. Det finns inga andra sätt att få uppehållstillstånd och därmed är det enda alternativet att riva upp familjen från sitt redan invanda vardagsliv, ansöka om asyl utan någon säkerhet att få den, och flytta till mottagningscentralens små rum, i värsta fall på en annan ort långt borta från allt man redan vant sig vid.

Förutom dessa ovan nämnda personer, som definieras som asylsökande, träffar medarbetarna inom projektet Suojattomat, de skyddslösa, dagligen människor som av andra skäl kommit till eller stannat i Finland som papperslösa.

En person som från början kom till Finland från en plats utanför EU-regionen kan ha varit gift redan länge eller arbetat i Finland med uppehållstillstånd. Folk som flyttar till Finland från utlandet kan precis som alla andra råka ut för olika saker, som till exempel en skilsmässa. Men när det gäller en person med uppehållstillstånd innebär en sådan förändring samtidigt att hens rätt att uppehålla sig i Finland löper ut. Kriterierna för uppehållet måste diskuteras och definieras på nytt med migrationsverket.

Alla dessa människor som av olika orsaker har stannat i Finland för att leva här som papperslösa är likvärdiga och jämställda och deras människovärde är odiskutabelt.

Medborgarinitiativet Tillstånd att leva är ett framsteg

Alla steg och åtgärder för att förbättra de papperslösas situation är nödvändiga och viktiga, och de måste befrias från sin ständiga kamp för att berättiga sitt liv. För att hjälpa dessa människor har vi på Diakonissanstalten i redan många år samarbetat med olika ministerier och politiska beslutsfattare samt i stor utsträckning också med olika myndigheter och medier. Vi uppmuntrar alla att delta i de debatter och åtgärder som leder till förändring.

Vi rekommenderar också att man undertecknar medborgarinitiativet Tillstånd att leva. Det är ett steg framåt – ett enda steg, men i rätt riktning. Diakonissanstalten fortsätter sitt omfattande arbete för att hjälpa utsatta människor. Varje människoliv är värdefullt och viktigt.

Anne Hammad svarar för dagcentralen Al Amals verksamhet och är projektledare för Diakonissanstaltens projekt Suojattomat, de skyddslösa.