Rädsla, skam och nedtystande gör det svårt även för yrkesverksamma att känna igen den tortyr som regnbågspersoner utsätts för

I många länder blir regnbågspersoner inte bara skammade för sin könsidentitet eller sexuella läggning utan de måste även frukta för sina liv. Tortyr av personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter är utbredd och svår men viktig att identifiera. 

Diakonissantaltens nytt projekt utbildar yrkespersoner som möter flyktingar i sitt arbete att känna igen tortyr. Bild: Kiira Suoranta, Diakonissanstalten.

Temat för Helsinki Pride, Finlands största människorättsevenemang, var i år Glädje och revolt. Lycka, glädje och stolthet över mångfald och revolt och viljan att kämpa för mänskliga rättigheter och jämlikhet. I Finland har många rättigheter som gäller sexualitet och könsmångfald utvecklats i rätt riktning under de senaste åren och årtiondena. Det finns emellertid fortfarande arbete att utföra inom jämställdhetsområdet även hos oss i Finland.

Runt om i världen fruktar sexuella minoriteter och könsminoriteter fortfarande för sina liv. Att identifiera sig med regnbågsminoriteten är fortfarande kriminaliserat i cirka 70 länder och kan bestraffas med döden. Vissa länder har också lagar som begränsar yttrandefriheten när man talar om sexuell läggning och könsmångfald.

Tortyr är alltid ett brott och en kränkning av de mänskliga rättigheterna

“Diakonissanstaltens Center för psykotraumatologi har 30 års erfarenhet av rehabilitering av personer med flyktingbakgrund som utsatts för tortyr. Regnbågspersoner som blivit offer för tortyr är en tydlig patientgrupp”, berättar Lotta Carlsson, projektledare.

Tortyr är den mest betydande och grundläggande kränkningen av mänskliga rättigheter inom mänskligheten. Det är ett allvarligt brott som är förbjudet både enligt strafflagen och internationell rätt. Tortyr lämnar vanligtvis permanenta mentala och fysiska spår hos en människa. Rehabilitering är möjlig, men vägen dit är lång.

Tortyr av personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter yttrar sig på många sätt som kränker mänskligheten. Syftet med dessa handlingar är att tillfoga offren rädsla och skam samt tysta dem och vidmakthålla en cykel av våld och förtryck.

“I en del kulturer är det exempelvis accepterat att “korrigera” lesbiska kvinnor genom våldtäkt. Så kallad “corrective rape”, det vill säga korrigerande våldtäkt är ett groteskt exempel på det våld och den sanktionerade tortyr som regnbågspersoner utsätts för”, säger Carlsson.

Rädsla, skam och nedtystande gör det svårt att känna igen tortyr mot regnbågspersoner

Det finns flera sammanhängande faktorer som kan leda till att en person utsätts för tortyr. Samhällets djupt rotade fördomar och diskriminerande attityder gentemot sexuella minoriteter och könsminoriteter ger näring åt intolerans och våld. Rättssystem som kriminaliserar samkönade partnerskap eller icke-binära könsidentiteter utsätter individer för ytterligare exploatering eftersom de blir mål för statligt sanktionerad diskriminering. Otillräckligt rättsligt skydd lämnar ofta förövarna ostraffade, vilket gör att våldscykeln kan fortsätta.

Misshandel av personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter uppfyller oftast kännetecknen på tortyr och kombinerar många sociala och strukturella faktorer.

“Syftet med dessa handlingar är att tillfoga offren rädsla och skam samt tysta dem och vidmakthålla en cykel av våld och förtryck”, konstaterar Carlsson.

Allt detta gör tortyr kopplat till sexualitet och kön särskilt svårt att identifiera.

Nytt projekt utbildar yrkespersoner som möter flyktingar i sitt arbete att känna igen tortyr

Internationella konventioner förbinder även Finland att identifiera och bistå tortyroffer bland regnbågspersoner. Även om situationen inom många områden är bättre i Finland än på andra håll, är dessa människors ställning fortfarande sårbar. Särskilt torterade asylsökande utsätts för ytterligare påtryckningar på grund av sin kulturella eller etniska bakgrund och behöver därför särskilt stöd och skydd.

Diakonissanstalten inledde i våras utbildningsprojektet Istanbulprotokollet , vars syfte är att förbättra rättsskyddet för tortyroffer genom att utbilda yrkespersoner som möter flyktingar i sitt arbete. I projektet som samfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond produceras också en reviderad upplaga av Istanbulprotokollet på finska. Upplagan är mer omfattande och behandlar bland annat situationen för personer inom sexuella minoriteter eller könsminoriteter som utsatts för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Finland har i FN:s konvention mot tortyr förbundit sig att förbjuda alla former av tortyr men också att ordna rehabilitering av tortyroffer på ett rättvist sätt. Diakonissanstalten har i år rehabiliterat torterade personer i 30 års tid.